Djuret stod bara tre meter från Bengt-Görans döttrar
Plötsligt stod den fullvuxna björnen bara tre meter från Bengt-Göran Niskas döttrar.
Då rusade han fram och handlade på ren instinkt.
– Jag gick emot den och vrålade ett avgrundsvrål.
Björndramat inträffade i söndags i närheten av Aareavaara, norr om Pajala. Bengt-Göran Niska, 43, stod inne i vardagsrummet och dammsög när ena dottern sprang in och ropade att en björn stod på gården.
– Jag såg i hennes ögon att det var på allvar. Vi sprang ut och jag såg mina andra två döttrar plus deras kompis. Den närmaste tjejen var bara tre meter från björnen, säger Bengt-Göran.
Fullt fokus
Scenen som mötte honom på baksidan av huset kommer han aldrig glömma.
– Björnen stod precis vid lekstugan och hade fokus på flickorna. Den var fullvuxen och det såg riktigt otäckt ut.
Han tänkte direkt att han måste få björnen att flytta blicken.
– Jag gick emot den och vrålade ett avgrundsvrål. Björnen ställde sig upp och tittade på mig. Jag vrålade igen och björnen började stappla på bakbenen, säger han.
Medan Bengt-Göran skrek för full hals närmade han sig björnen, till slut stod han tio meter från djuret. Efter några långa sekunder gav björnen upp och lufsade tillbaka in i skogen.
Stod stilla
Flickorna – 6, 8 och 9 år gamla – stod helt stilla medan dramat pågick. Efteråt berättade de för Bengt-Göran att de trodde att någon hade klätt ut sig till en björn för att skrämma dem.
– När de förstod att det var på riktigt blev de riktigt rädda. De två äldsta har fortfarande rejäl björnfrossa, den yngsta förstod nog inte riktigt hur allvarlig situationen var, säger han.
Senare visade det sig att björnen fortsatt in på en granntomt innan den återvände in i skogen. Bengt-Göran har visserligen stött på björn tidigare, men aldrig så nära inpå huset.
Har svårt att sova
– Vi bor precis vid slutet av byn, väster om oss är det en och en halv mils vildmark. Förmodligen var björnreviret fullt så att den sökte sig ut till byarna.
Flickorna mår efter omständigheterna bra. Bengt-Göran hade svårt att sova på söndagskvällen, men är oerhört lättad över att han handlade som han gjorde.
– Jag vet inte om jag gjorde rätt. Jag tänkte bara på flickorna, gick på ren instinkt och var full av adrenalin. Med facit i hand kunde det ha gått riktigt illa, säger han.
Olof Svensson
Plötsligt stod den fullvuxna björnen bara tre meter från Bengt-Göran Niskas döttrar.
Då rusade han fram och handlade på ren instinkt.
– Jag gick emot den och vrålade ett avgrundsvrål.
Björndramat inträffade i söndags i närheten av Aareavaara, norr om Pajala. Bengt-Göran Niska, 43, stod inne i vardagsrummet och dammsög när ena dottern sprang in och ropade att en björn stod på gården.
– Jag såg i hennes ögon att det var på allvar. Vi sprang ut och jag såg mina andra två döttrar plus deras kompis. Den närmaste tjejen var bara tre meter från björnen, säger Bengt-Göran.
Fullt fokus
Scenen som mötte honom på baksidan av huset kommer han aldrig glömma.
– Björnen stod precis vid lekstugan och hade fokus på flickorna. Den var fullvuxen och det såg riktigt otäckt ut.
Han tänkte direkt att han måste få björnen att flytta blicken.
– Jag gick emot den och vrålade ett avgrundsvrål. Björnen ställde sig upp och tittade på mig. Jag vrålade igen och björnen började stappla på bakbenen, säger han.
Medan Bengt-Göran skrek för full hals närmade han sig björnen, till slut stod han tio meter från djuret. Efter några långa sekunder gav björnen upp och lufsade tillbaka in i skogen.
Stod stilla
Flickorna – 6, 8 och 9 år gamla – stod helt stilla medan dramat pågick. Efteråt berättade de för Bengt-Göran att de trodde att någon hade klätt ut sig till en björn för att skrämma dem.
– När de förstod att det var på riktigt blev de riktigt rädda. De två äldsta har fortfarande rejäl björnfrossa, den yngsta förstod nog inte riktigt hur allvarlig situationen var, säger han.
Senare visade det sig att björnen fortsatt in på en granntomt innan den återvände in i skogen. Bengt-Göran har visserligen stött på björn tidigare, men aldrig så nära inpå huset.
Har svårt att sova
– Vi bor precis vid slutet av byn, väster om oss är det en och en halv mils vildmark. Förmodligen var björnreviret fullt så att den sökte sig ut till byarna.
Flickorna mår efter omständigheterna bra. Bengt-Göran hade svårt att sova på söndagskvällen, men är oerhört lättad över att han handlade som han gjorde.
– Jag vet inte om jag gjorde rätt. Jag tänkte bara på flickorna, gick på ren instinkt och var full av adrenalin. Med facit i hand kunde det ha gått riktigt illa, säger han.
Olof Svensson